Man kan väl säga att låten är vår "Just Can't Get Enough", där det är tillåtet att vara både banal och lekfull. Inte minst beror detta på den notoriska syntmelodislingan som avstyr alla försök till seriositet. (Kanske var det det svenska musikarvet som spökade?)
Efter en stunds tveksamhet & eftertanke slår det mig att det är kanske precis detta som är ett av Petition For Mercy's kännetecken! "Lekfullheten", att våga göra precis det som faller en in och lite till?! Bryta konventioner och ge sig ut på djupt vatten.
Att låtens text belyser betydligt dystrare tongångar som svek och lögner, verkar inte ha bekommit oss överhuvudtaget!
2 kommentarer:
Tror jag lider av "posttraumeighties stress syndrom"
Jag hör bara dut dut duuu dut dut, dut dut... synt slingor i huvudet hela tiden.
Det var nog den hårda fighten med Full of Lies, som satte sina spår!
Värre än glassbilen?
Skicka en kommentar